“Du får vá med killarna, de behöver stabilitet”
På måndag är det den 8 mars. För mig är den 8 mars en dag där vi belyser den ojämlika situationen kopplad till kön. Jag vill klargöra att jag inte bortser från det förtryck som transpersoner får utstå inte minst med att inte få finnas med i statistiken men utifrån den data jag har fått ta del av så kommer jag i detta inlägg tala om kvinnor och män. Ojämlikheten kopplad till kön är också ett återkommande problem inom akademin. Det lättaste sättet att se denna maktdynamik är att se hur många kvinnor som studerar på grundnivå i relation till hur många kvinnliga professorer det finns. Det är väldigt tydligt, vilken en även kan se i Stockholms universitets årsredovisning att ju högre upp i utbildningen och akademin en kommer desto färre kvinnor finns det. På grundnivå är vi många men ju högre upp vi kollar ju färre blir vi. Detta gör inte bara att universitetet i sig blir en ojämställd plats, utan även att forskningen som kommer ut från lärosätet blir skev.
En av de viktigaste grejerna jag tar med mig från universitetet är Donna Haraways begrepp ”situerad kunskap” vilket betyder från att all vetenskap utgår från den plats den specifika forskaren står på. Det betyder att om vi har en icke representativ forskningspopulation så kommer också forskningen att bli icke representativ vilket är ett stort problem för universitetet i sig, sektorn och samhället i stort. Det är därför av största vikt att universitetet breddar sin rekrytering av personal för en mer komplett forsknings- och utbildningsmiljö.
För mig personligen har också ojämställdheten vid universitetet påverkat min psykiska hälsa. Jag tror inte heller att det är ovanligt. Jag har inte bara blivit tillsagd att göra ett grupparbete med ”killarna” för att de behöver stabilitet, jag har också mötts av sexuella blickar av både personal och studenter samt blivit tillsagd av Stockholms universitet om vad jag får och inte får ha på mig. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte påverkat min psykiska hälsa. Universitetet ska inte vara en plats där studenter mår dåligt och för mig har universitetet nästan alltid varit en plats där jag har fått må bra. Det betyder dock inte att situationerna som drabbat mig inte har ökat på min redan ansträngda psykiska hälsa.
En av våra påverkansfrågor i år är studenternas psykiska hälsa. Den psykiska hälsan ter sig på många olika sätt och beror på många olika saker. Det kan vara att ekonomin är tajt, allmän stress och såklart underliggande ångestproblematik. Det är aldrig okej att universitetet inte bryr sig. I en WHO undersökning som universitetet gjorde 2020 så är även frågan om psykisk hälsa ett jämställdhetsproblem. Det är tydligt att kvinnor mår sämre än vad män gör. Vad det beror på är såklart oklart men det belyser fortfarande ett problem – att hälsa är ojämställt. Detta är någonting jag tycker vi ska belysa denna 8 mars. Psykisk hälsa är ett allmänt problem, det hindrar dock inte att vissa grupper är mer utsatta än andra, och just idag tyckte jag att det var viktigt att synliggöra.
En annan värld som är ojämställd är Melodifestivalen och i helgen är det dags för Andra chansen. Om ni är intresserade av ojämlikheten i Melodifestivalen och framförallt hur kvinnor skildras kan ni läsa min masteruppsats här. Själv tycker jag att den är super.
